26 Aug 2014

"Tänk om vi skulle kunna ha förarlösa bussar i Sverige om 4 år!"


Det var en av kommentarerna som fälldes när Anna-Karin Hatt, vår IT och energiminister, besökte KTH:s Innovative Center of Embedded Systems, ICES.



Mötet arrangerades av centerpartiet i Solna och ägde rum den 20:e Augusti på ett av Sveriges största IT och produktutvecklingsföretag, ÅF, som har sitt huvudkontor i samma kommun.

 


I ICES centret ingår många kända svenska företag såsom t.ex. Ericsson, ABB, Scania, Atlas Copco, Electrolux, Bombardier, Volvo, Elekta, Maquet, Stoneridge, Flir, ÅF, Prevas, XDIN, Semcon, Mathworks liksom några mindre startups och flera forskargrupper på KTH.


Tillsammans diskuterar vi våra utmaningar och konstaterar att de flesta av dem är gemensamma trots att vi arbetar i så många olika branscher, berättar Tor Ericson som är centrets styrelseordförande. I de flesta fall är vi inte konkurrenter, fortsätter han, utan mår bra av ett starkt Sverige i dessa frågor och försöker därför lösa utmaningarna gemensamt. De utmaningar som centret valt att fokusera på är kopplade till att det finns alltmer mjukvara i våra system och att systemen blir mer och mer komplexa.


”Jag beställer en bil men får en dator på fyra hjul” – Magnus Persson.


Utvecklingen för med sig frågeställningar som: var tar systemet slut, hur skall systemarkitekturen se ut, hur verifierar man den, hur underhåller man systemet över tid och hur ny och vidarutbildar vi personer så att de är bäst i världen på att hantera detta?


Jag kan se att den starka industri- och akademikopplingen i centret gör att jag blir en bättre forskare, säger Johnny Öberg som är utbildningsansvarig på KTH för många utbildningar inom inbyggda mjukvarusystem. Det gör också att den mastersutbildning vi varit med och skapat i centret blir väldigt attraktiv bland studenterna. Vi behöver fler sammanslutningar av detta slag speciellt inom mjukvara som är ett så stort och snabbt växande område och man måste från politiskt håll se till att nätverkscentrum och inte bara forskningscentrum har en viktig roll att fylla.


Andra aktiviteter som sker i centret är t.ex. att alla R&D-chefer på företagen träffas regelbundet, seminarier, workshops, driver på frågor som att få fler att vilja bli ingenjörer, katalysera internationella forskningsprogram och även ha kompetensgrupper där systemexperter från olika företag träffas regelbundet.


Den fråga som diskuterades mest på mötet var hur man får fler av dagens unga att vilja gå ingenjörsutbildningar och hur man får dessa utbildningar att bli ännu bättre.


Anna-Karin Hatt berättade att en dag kom en av hennes unga döttrar hem och berättade att hon hade programmerat i skolan den senaste månaden och tyckte det var intressant och kul. Det är ett väldigt bra exempel på hur en i det här fallet engagerad lärare kan skapa intresse i unga år. Den typen av utbildning är något Anna-Karin Hatt vill att de flesta skolor skall ge.


”Fler duktiga mjukvaruutvecklare i Sverige ger fler företag här. Det är en global marknad där det inte finns ingen begränsning i hur många vi behöver” – Tor Ericson.En annan sak är förbättra bilden kring en ingenjör. Ingenjör är en utbildning, sedan kan du anta många olika yrkesroller, berättar Tor Ericson, som själv varit chef, säljare, elektronikkonstruktör, programmerare, projektledare, styrelseledamot och mycket mer. Andra blir astronauter, konstnärer, VD, forskare eller något helt annat. Det är en styrka med utbildningen att man har så många yrkesroller man kan anta framåt i tiden både i Sverige och internationellt. Detta måste vi som företag tala bättre om.


Paul Westin från energimyndigheten tog upp frågan kring standardisering på mjukvaruområdet. Det vore väldigt bra för Sverige om fler svenska företag var aktiva på detta område och det är något som politikerna skulle kunna stötta ännu mer. Störst betydelse kan det få för små och medelstora företag. Överlag, sade mötet, att när standards har blivit antagna så öppnar sig ofta nya affärsmöjligheter och är man med i standardarbetet så har man ett bättre läge att dra nytta av det.


En annan politisk möjlighet som man skulle kunna göra mer av är att använda Sverige som testbädd för innovativ teknik. Man har flera sådana projekt igång idag men skulle kunna göra mycket mer på området genom innovativ upphandling liksom se till att ligga i framkant på att ha teknikneutral lagstiftning.


Därav exemplet i rubriken och frågan. Skulle vi kunna ha förarlösa bussar redan om 4 år? Man kan tänka sig vilka möjligheter som då öppnas med mindre bussar, tätare trafik, bussen åker själv till laddstationen, möjlighet till fler busslinjer som går från bostad till arbetsplats och därmed fler som väljer kollektivtrafik. Allt detta till ett lägre pris än idag!


Scania och Volvo kör redan idag självkörande fordon på våra vägar så det är sannolikt möjligt rent tekniskt om än utmanande, men så skall mål vara!


ICES hittar du på www.ices.kth.se